Macko i all ära, men någon gång måste man ändå säga att han går för långt. Ett tag har han varit i detta projekt där han vill göra sig till en ”kanot på populärkulturfloden”, eller något lika idiotiskt. Det är väl rätt harmlöst, eller till och med gulligt, så länge det bara tar sig uttryck i att han försöker se Avatar med blida ögon, eller misslyckas lyssna på trance, men någon gång måste man också sätta ner foten.
Nej, Markus, Dante’s Inferno är inte okej någonstans. Jag tycker inte alls att man ska behöva ”popifiera” allt för att göra
det lättsmält, man ska inte tvinga varje verk genom en bilpress för att anpassa den till minsta gemensamma nämnare. Framför allt måste jag sätta ner foten när detta förbannade tuggummifierande leder till att allt faktiskt innehåll blir frånvarande.
Jag försöker inte hålla vissa verk ”ovanför pöbeln” heller; Jag menar att de allra flesta nog kan möta något som Inferno, eller för den delen Picassos Guernica, på verkets egen nivå, och då bli ännu mer upplyft, intellektuellt och andligen. Det du så applåderar hos spelversionen av Inferno är ju just det att de skalat bort allt tankeinnehåll, att det enda som spelar någon roll hos kultur är hur många som tar del av den, som någon jävla smitta. I din värld är ingen kultur som inte fångar masspublik existensberättigad, och det tycker jag är fullkomligt förkastligt, och just där måste jag sätta ner foten!

1 kommentar
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
04/02/2010 den 21:27
Macko
Du gjorde det i alla fall! Burn!